Anders Borg har av Financial Times korats till Europas bäste finansminister.
Skall man gratulera eller gråta?
Ja, för det första måste man konstatera att konkurrensen inte är mördande. Men visst har han fina nyckeltal att visa upp, i varje fall om man håller sig till dem som ingår i den så kallade stabilitetspakten, som budgetunderskott och statsskuld.
Men om man tittar på vad som händer i den omtalade verkligheten blir bilden mera dyster. Massarbetslöshet som består, eftersatta investeringar i vägar, järnvägar och utbildning, en sjukvård och skola som brottas med växande problem.
Den svenska modellen - en gång världsberömd och ett föredöme för politiker med välfärdsambitioner jorden runt - håller på att slås sönder och samman.
Borg och den borgerliga regeringen ärvde Europas bästa statsfinanser av den socialdemokratiska regeringen. De valde att sänka skatterna med 100 miljarder och låta Sverige långsamt förfalla.
Jag kan heller inte låta bli att lyfta fram ett annat tungt skäl till att Sveriges makroekonomiska nyckeltal (bortsett från de viktigaste, de som rör jobben) är så fina: Sverige har inte euron som valuta.
Det rår Borg heller inte för.
Men nu prisas han alltså. Och okej det känns väl lite trist att vara så sur. Men faktum är att Sverige måste kunna mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar