Det pågår en debatt om vinster i välfärden och frågan kommer att bli en av de största på den socialdemokratiska kongressen i april.
Upproret mot vinstuttagen ska ses mot bakgrund av de senaste årtiondenas ”valfrihetsreformer” som banat väg för finanskapitalismen rakt in i välfärden. De fina argumenten till stöd för politiken handlade om att det måste vara möjligt för initiativrika och företagsamma anställda – förskollärare, lärare, sjuksköterskor och läkare - att öppna eget. Och om att ideella organisationer och kooperativ borde kunna göra mer i välfärden.
Sådana uppbyggliga exempel finns, men framför allt innebär de nyliberalt inspirerade ”frihetsreformerna” att finanskapitalisterna har marscherat in i det gemensamma och skurit guld med täljknivar. Och kapitalism är kapitalism, de små fiskarna äts upp av de stora, små uppfinningsrika entreprenörer köps snart upp av marknadens mera enkelspåriga aktörer. Finanskapitalisternas idé är egentligen en enda, att tjäna pengar på pengar och att sedan skicka vinsterna dit där de beskattas så lite som möjligt, helst inte alls.
Skattepengarna skall självklart gå till verksamhet och verksamhetsutveckling. Det tycker en överväldigande majoritet av svenskarna.
Vinstuttagen är bara ett av problemen, som beror på den stora övergripande förändringen inom välfärden under de senaste årtiondena, på själva systemskiftet, avdemokratiseringen, flykten från det gemensamma och marknadiseringen av välfärden. Medborgarna förvandlas till kunder, gemensamt demokratisk ansvarstagande ersätts av kundvalsmodeller och marknadsmekanismer.
Envar sin egen lyckas smed. Och snart står vi där med mina barn och andras ungar, och mina föräldrar och andra gamlingar. Man väljer så gott det går bästa möjliga skola för sitt eget barn och sen får andra välja så gott de kan. Och gamla, multisjuka bläddrar utlämnade åt sitt eget öde i informationsbroschyrerna för att välja vård- och omsorgsleverantörer.
I en demokratisk välfärdsmodell, såsom den en gång såg ut, är tanken att vi alla tillsammans tar ansvar för alla barn, alla sjuka och alla äldre. I marknadssystemet väljer du själv och väljer du fel, kanske bortkollrad av reklam och bedräglig marknadsföring, så har du mest dig själv att skylla. Politikerna kan skylla ifrån sig. De har ju ställt valet till ditt förfogande, upphandlat och kravspecificerat. Systemet, i varje fall en grundtrygghet, betalas av skattemedel, men alltmer används till reklam och vinster. Och välfärden är underfinansierad, vilket leder till att alltfler som har råd köper till privata försäkringar och lösningar.
Jag tycker att man ska sätta stopp för finanskapitalisterna i välfärden. Men det är bara en liten del av problemlösningen. Vi borde återgå till en demokratisk modell, där kommuner och landsting i allt väsentligt själva driver verksamheten och har och tar ansvaret för skola, vård och omsorg.
En sådan demokratisk modell utesluter inte alls att kommuner och landsting som ett komplement handlar upp tjänster, gärna av ideella organisationer och kooperativ, och gör man det, så stör det inte mig om de företag eller partners man väljer också gör rimlig vinst.
En sådan i grunden demokratisk modell hade vi för inte så länge sen. Den hade också brister som behövde rättas till. Men den är vida överlägsen de marknads- och kundvalsmodeller som håller på att ersätta den.
