Svenskarna
blir allt räddare för ryssen. Enligt SOM-institutet känner idag
80 procent av svenskarna oro för utvecklingen i Ryssland, vilket ska jämföras
med 53 procent 2013. Det sägs att gotländska skolbarn går runt med magont av
rädsla för ryssen.
Finns det då skäl att känna rädsla? Kanske det, men
personligen är jag mer rädd för medier och journalister, som tycks ha lämpat
grundläggande källkritik och faktagranskning överbord för att istället delta i
en kampanj som vill driva Sverige in i Nato. I augusti/september-numret av
tidskriften Filter - Läsmagasinet för nyfikna granskas
granskarnas roll i artikeln Den svenska
trollfabriken. Och tongivande medier och journalister, det handlar framför
allt om Dagens Nyheters försvarsreporter Mikael Holmström, kommer så att säga
inte väl ut ur den granskningen.
I ledaren i samma nummer, rubricerad Manna från tundran, skriver de båda Filterchefredaktörerna
Erik Eje Almqvist och Mattias Göransson om de förändrade stämningarna i landet.
”Förändringen syns även på det svenska språket, som på kort tid har antagit den
’vi och dom’-form som känns igen från alla krig och konflikter: vi ägnar oss åt
övningar, ryssarna åt krigsförberedelser, vi utövar underrättelseverksamhet,
ryssarna spioneri, vi sprider information, ryssarna propaganda”.
I
det längre reportaget prövas sanningshalten i ”nyheterna”
om ryska ubåtar i Stockholms inlopp 2014, fingerade ryska kärnvapenattacker, förmodade
ryska IT-attacker, sabotage mot TV-mast utanför Borås och andra larm om ökad
rysk aggressivitet. Och en efter en punkteras och pyser de braskande och
oroväckande nyheterna ihop till nära nog ingenting.
En och annan röst har manat till sans och balans. Med
risk att beskyllas för att vara Putins medlöpare.
”Det är en väldig skillnad på att förstå och att tycka
om”, säger pensionerade generallöjtnanten Johan Kihl, som har en tung
meritlista från Försvarsmakten. ”Jag menar också att Putin är farlig på många
sätt, framför allt för sitt eget land. Men det är ju det här med Sverige, att
den som försöker förstå hur Putin resonerar, anklagas för att vara sympatisör.
Det är förfärligt.”
Hans
Blix, borgerlig politiker med en imponerande meritlista och
respekterad för sin integritet också i förhållande till den enda supermakten, kallades
av DN för ”Putins brigad”, på grund av ett inlägg vid ett möte på
utrikespolitiska institutet. Han instämde naturligtvis i mycket av kritiken mot
Putin och Ryssland, men dristade sig ändå till att mana till eftertanke. ”Vi
talar om att de vill återskapa ett ryskt imperium. Återskapa? Den ryska
militära budgeten är 80 miljarder dollar om året, den brittiska är 60 och den
franska är 60. Den amerikanska är 600. Vad Putin än är, inte är han en
självmordskandidat!”
Budskapet i Filters reportage är att vår försvars- och
säkerhetspolitik mår bäst av att rapporteringen på området föregås av kritisk faktagranskning
och att tongivande medier och försvarjournalister har brustit på den punkten
och förvandlats till kampanjmegafoner.
Filters
chefredaktör Mattias Göransson var en av fyra nominerade till Tidskriftpriset
som Årets journalist, vilket rörde upp känslor på Dagens Nyheter och hos Mikael
Holmström. ”Göransson förtjänar inte att bli Årets journalist” hette det i ett
debattinlägg av Holmström i Journalisten nr 29.
Nu gick heller inte priset till Göransson, utan till
Thomas Ahrnroth på nyhetssajten KIT, men jag tycker ändå att du ska skaffa
Filters nummer (http://magasinetfilter.se) om ”Den svenska propagandan som gör
dig rädd för ryssen”. Jag utesluter inte att du, också efter att ha läst reportaget,
tycker att du ändå har goda skäl att vara rädd för ryssen. Må så vara, men jag
är helt säker på att du också blivit lite mer, för att inte säga väldigt,
skeptisk till vad försvarsreportrarna i vissa medier håller på med.
