Varför är du rädd för ryssen?

Svenskarna blir allt räddare för ryssen. Enligt SOM-institutet känner idag 80 procent av svenskarna oro för utvecklingen i Ryssland, vilket ska jämföras med 53 procent 2013. Det sägs att gotländska skolbarn går runt med magont av rädsla för ryssen.

Finns det då skäl att känna rädsla? Kanske det, men personligen är jag mer rädd för medier och journalister, som tycks ha lämpat grundläggande källkritik och faktagranskning överbord för att istället delta i en kampanj som vill driva Sverige in i Nato. I augusti/september-numret av tidskriften Filter - Läsmagasinet för nyfikna granskas granskarnas roll i artikeln Den svenska trollfabriken. Och tongivande medier och journalister, det handlar framför allt om Dagens Nyheters försvarsreporter Mikael Holmström, kommer så att säga inte väl ut ur den granskningen.

I ledaren i samma nummer, rubricerad Manna från tundran, skriver de båda Filterchefredaktörerna Erik Eje Almqvist och Mattias Göransson om de förändrade stämningarna i landet. ”Förändringen syns även på det svenska språket, som på kort tid har antagit den ’vi och dom’-form som känns igen från alla krig och konflikter: vi ägnar oss åt övningar, ryssarna åt krigsförberedelser, vi utövar underrättelseverksamhet, ryssarna spioneri, vi sprider information, ryssarna propaganda”.

I det längre reportaget prövas sanningshalten i ”nyheterna” om ryska ubåtar i Stockholms inlopp 2014, fingerade ryska kärnvapenattacker, förmodade ryska IT-attacker, sabotage mot TV-mast utanför Borås och andra larm om ökad rysk aggressivitet. Och en efter en punkteras och pyser de braskande och oroväckande nyheterna ihop till nära nog ingenting.

En och annan röst har manat till sans och balans. Med risk att beskyllas för att vara Putins medlöpare.

”Det är en väldig skillnad på att förstå och att tycka om”, säger pensionerade generallöjtnanten Johan Kihl, som har en tung meritlista från Försvarsmakten. ”Jag menar också att Putin är farlig på många sätt, framför allt för sitt eget land. Men det är ju det här med Sverige, att den som försöker förstå hur Putin resonerar, anklagas för att vara sympatisör. Det är förfärligt.”

Hans Blix, borgerlig politiker med en imponerande meritlista och respekterad för sin integritet också i förhållande till den enda supermakten, kallades av DN för ”Putins brigad”, på grund av ett inlägg vid ett möte på utrikespolitiska institutet. Han instämde naturligtvis i mycket av kritiken mot Putin och Ryssland, men dristade sig ändå till att mana till eftertanke. ”Vi talar om att de vill återskapa ett ryskt imperium. Återskapa? Den ryska militära budgeten är 80 miljarder dollar om året, den brittiska är 60 och den franska är 60. Den amerikanska är 600. Vad Putin än är, inte är han en självmordskandidat!”

Budskapet i Filters reportage är att vår försvars- och säkerhetspolitik mår bäst av att rapporteringen på området föregås av kritisk faktagranskning och att tongivande medier och försvarjournalister har brustit på den punkten och förvandlats till kampanjmegafoner.

Filters chefredaktör Mattias Göransson var en av fyra nominerade till Tidskriftpriset som Årets journalist, vilket rörde upp känslor på Dagens Nyheter och hos Mikael Holmström. ”Göransson förtjänar inte att bli Årets journalist” hette det i ett debattinlägg av Holmström i Journalisten nr 29.

Nu gick heller inte priset till Göransson, utan till Thomas Ahrnroth på nyhetssajten KIT, men jag tycker ändå att du ska skaffa Filters nummer (http://magasinetfilter.se) om ”Den svenska propagandan som gör dig rädd för ryssen”. Jag utesluter inte att du, också efter att ha läst reportaget, tycker att du ändå har goda skäl att vara rädd för ryssen. Må så vara, men jag är helt säker på att du också blivit lite mer, för att inte säga väldigt, skeptisk till vad försvarsreportrarna i vissa medier håller på med.