En nationalistisk våg drar fram över världen och Sverige har fått sin beskärda del av politiker som vädjar till nationalistiska känslor; ”I Sverige måste svenska värderingar gälla”
Men vad är svenska värderingar, finns det sådana? Jag tror inte det.
Det som då och då gjort att jag känt mig stolt över att vara svensk är, till att börja med, definitivt inte olika hjältekonungar som under 1600 och 1700-talen, plundrade och hade ihjäl både svenskar och andra européer.
Det som gör att det kan kännas varmt i hjärttrakten, när jag ser den blågula flaggan hissas, är det moderna Sverige. Det samhälle som brukar kallas den svenska modellen och som grundats på demokratiska värderingar och alla människors lika värde, på strävan till jämlikhet och jämställdhet, solidaritet och rättvisa.
Jag minns när jag för mer än 20 år sedan mötte sydafrikanska gruvarbetare i en av landets guldgruvor, och deras fackliga företrädare med lysande ögon talade om Sverige, vår samhällsmodell och den solidaritet vi visat dem.
Jag minns när den internationella sekreteraren i Unite Here, en facklig organisation för serviceanställda, vid ett besök i USA vinkade av vår lilla delegation med uppmaningen; ”Vad ni än gör, ge inte upp er samhällsmodell, för då har vi inget exempel att peka på”.
Då kände jag mig stolt över att vara svensk och över våra ”svenska” värderingar. Som naturligtvis inte är svenska.

Dagens Nyheter redovisade idag en undersökning på temat Vad betyder svenska värderingar för dig?. Svarsalternativ fanns inte, svaren var ”öppna” och ett resultat av enkäten är att frågan "möttes av frågetecken".
En tredjedel av de tillfrågade hade ingen aning om vad svenska värderingar är. Var tionde tyckte rentav att begreppet ”saknar mening och är rent nonsens”. Men många svarade ”jämlikhet, allas lika värde”(19 procent), ”västerländska värderingar, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och öppenhet”(13 procent), ”trygghet, rättvisa, solidaritet och välfärd”(8 procent), ”jämställdhet”(8 procent), ”vara hederlig, göra rätt för sig, ärlighet, betala skatt”(8 procent). Det inger, tycker jag, hopp inför framtiden. Men ingen av dessa ”värderingar” kan kallas svenska, demokratiska däremot och några av dem, varför inte, socialdemokratiska.
En våg av nationalism drar fram över Europa och världen. Varför?
Vi har i några decennier sjungit den fria rörlighetens och globaliseringens lov. När nu alltfler människor vänder sig inåt igen, handlar det om politikens misslyckande. Globaliseringen, såsom den definierats av politiska beslut inspirerade av nyliberala idéer har lett till en maktförskjutning från arbete till kapital, från politik till marknad.
Och jag är övertygad om att EU:s misslyckande, för ett sådant är det vi ser, beror på att projektet byggdes och vägdes av under de år när nyliberalismen nådde sin högsta bana. Alltför många politiker var fångade i föreställningen att de själva bara var i vägen. Släpper man kapitalet och konkurrensen loss, så kommer de självläkande marknadskrafterna att fixa resten. Nu har vi lärt oss att så fungerar det inte.
Nu vänder sig människor i Europa och världen inåt igen, mot nationen. Alternativet till fungerande samhällen är inte den fria rörligheten och den stora röran.
De vänder sig inåt därför att det än så länge inte finns några trovärdiga alternativ till nationalstaten. Och de välfärdssamhällen som byggts vilar också på nationalstatens grund. Öppna gränser är en lika stor omöjlighet som stängda gränser.
Dessvärre har inåtvändheten tagit sig nationalistiska uttryck. Det är naturligtvis farligt. Men nationalismen ska inte förväxlas med övertygelsen om att vi behöver fungerande stater. Vi kan inte och kommer inte att ge upp nationalstaten som det viktigaste beslutsrummet.
Svenska värderingar finns inte. Men Sverige som vårt nationella beslutsrum finns, ett rum där vi utövar demokrati och gör politik, där våra rättigheter och skyldigheter möts. Och jag är ganska stolt över de värderingar som i så hög grad under efterkrigstiden präglat Sverige, inte för att värderingarna är svenska, utan för att de är demokratiska och tar sikte på rättvisa och jämlikhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar