Kejsaren var naken...

Det blir alltmer uppenbarat att kejsaren var naken.
För några år sedan fick Anders Borg pris som Europas bäste finansminister. Katrine Kielos, numera Marcel, tillät sig skoja i en kolumn i Aftonbladet, genom att konstatera att i ett Europa härjat av djup kris var det väl ungefär som att bli utsedd till Afrikas bäste skidåkare.
Det hindrade inte att merparten av Sveriges journalister skulle fortsätta att äta ur Anders Borgs hand nära nog ända fram till slutet. Och att också ledande personer i oppositionen kunde höras sucka imponerade av Borgs ekonomiska handlag.

Nu kommer "nyheten", presenterad i Gomorron Sverige, att Sverige under Anders Borgs styre i själva verket haft negativ tillväxt, om man räknar på BNP per capita, vilket förstås är det rättvisande sättet att räkna. Vi kan se tillbaka på "sju förlorade år".
Eftersom välbeställda svenskar fått det ännu bättre under alliansens styre, innebär det att de som redan hade det knapert har fått det mycket sämre. Vilket vi egentligen visste utan att behöva ta del av den "nya" statistiken.

Under hela sin regeringsperiod mötte Borg och alliansregeringen oppositionens angrepp genom att hänvisa till absoluta tal och bortse ifrån befolkningsökningen, bland annat som en följd av stor invandring.
När oppositionen pekade på att allt fler blivit arbetslösa svarade Reinfeldt och Borg att det är fler som arbetar. Vilket är ungefär lika begåvat som att säga att eftersom fler arbetar i Kina är arbetsmarknaden bättre där än i Sverige. När oppositionen kritiserade alliansregeringen för att den skurit ner högskolan och andra utbildningsinsatser, svarade alliansen att det finns fler högskoleplatser idag än när vi tog över 2006.
Kruxet är att Sverige har fått ungefär 600 000 fler invånare sedan 2006.

Någon "arbetslinje" värd namnet har den borgerliga regeringen aldrig haft. Däremot en jobbpolitik som innebär att man stimulerar fram fler låglönejobb. Idén bakom jobbskatteavdragen och deras baksida - bland annat sämre a-kassa och sjukförsäkring - är att stärka incitamenten att ta jobb till lägre lön. Om du bara kryper lite mer så finns det jobb att få.
Det handlar om att skapa en växande låglönemarknad istället för att genom utbildning och andra mjuka och hårda investeringar öka produktiviteten - och därmed BNP per capita.

Allianspolitiken blev ett fiasko eller kanske kan man med alliansögon se den som en framgång. Men arbetslösheten växte och i den mån det skapades nya jobb, kom de i hög grad i form av lågbetalda jobb. Sverige blev fattigare.
Istället för den systematiska skattesänknings- och nedrustningspolitik som bedrevs, fanns det starka skäl att kraftig öka inte minst de mjuka investeringarna, inte minst för att klara integrationen av alla nyanlända. Men istället sänktes ambitionerna och de arbetslösa hänvisades till en ny låglönemarknad Allt enligt teorin att det finns jobb att få, bara du är beredd att jobba för en skitlön och sluta ställa krav på trygghet och bra arbetsmiljö.

Nu har den statistiska rapporteringen hunnit ikapp verkligheten och jag hör samtalsledaren i morgonsoffan förvånat utbrista; "Men Anders Borg har ju varit så internationellt hyllad".
Hur kunde hans stjärna stiga så högt?
Ja, ett svar är att den trendsättande delen av journalistkåren inte gjorde sitt jobb. Det krävdes ingen mera avancerad grävande journalistik för att avslöja att kejsaren var naken. Ett par timmar på nätet kanske med rätt sökord.
Och jag tycker heller inte att oppositionen gjorde sitt jobb. Där var man också, paradoxalt nog, alltför imponerad av kejsarens nya kläder.

Borg kastar in handduken?

Jag har interpellerat Anders Borg om behovet av bra förmögenhetsstatistik, något som bland andra Riksbanken och Finansinspektionen efterlyst.

Tillförlitlig och bra förmögenhetsstatistik är viktig för att vi ska kunna följa hur ojämlikhet eller jämlikhet utvecklas, om klyftorna växer eller minskar.Vi har ju nåtts av den föga smickrande nyheten att klyftorna växer snabbare i Sverige än i något annat OECD-land och att vi har halkat ner från första till fjortonde plats på listan över mest jämlika länder. Finansministern torde ha gjort stora insatser på detta område.

Ett annat viktigt skäl för kravet på bättre förmögenhetstatistik är att vi ska kunna följa hur hushållens förmögenheter och skuldsättning utvecklas. Och det är därför Riksbanken och FI efterlyst bättre statistik.  

Min interpellation mynnar ut i frågan; Mot bakgrund av vilka fakta och argument vill finansministern inte ha en svensk förmögenhetsstatistik? Jag misstänker naturligtvis att han vill dölja vad han och alliansen gör med Sverige.
Jag har sett fram emot att få diskutera det med honom.

Kammarkansliet i riksdagen meddelade mig emellertid häromdan att Anders Borg inte skulle hinna svara inom "tidsfristen", men att han skulle kunna ta debatten den 25 juni. Det är dock inte möjligt, eftersom jag då befinner mig på ett flygplan mellan Mexico City och Arlanda. vilket jag svarade samtidigt som jag erbjöd mig att ta emot svaret den 26 juni, då Anders Borg ändå skall (skulle) besvara fyra andra interpellationer.

Döm om min förvåning när jag då fick veta att detta inte är möjligt eftersom Anders Borg har knäsatt en egen princip, som innebär att han "inte vill ta fler än fyra debatter i taget". Kammarkansliet beklagade och berättade att man försökt övertala Borg, men att "han vill helt enkelt inte".

Jag härsknade till och svarade att jag i så fall tänkte anmäla mig till samtliga fyra debatter den 26 juni, för att så långt möjligt inom ramarna för dessa debatter föra fram mina synpunkter på det hårdnande klassamhället och behovet av statistik för att följa utvecklingen.

I morse kom så beskedet att Anders Borg och finansdepartementet låter meddela att man nu ställer in samtliga IP-debatter också den 26 juni. Detta med skälet att finansministern ska delta i riksdagsdebatten om riktlinjer för den ekonomiska politiken samma dag och "den debatten kommer att ta hela förmiddagen och lite till".

Men snälla nån, ibland blir det naturligtvis långa arbetsdagar för en finansminister. Inte kan man räkna med att sköta den sysslan på deltid.

Jag tolkar signalerna från finansdepartementet så, att Anders Borg redan har kastat in handduken. Han har tappat lusten, tänker i alla fall inte fortsätta efter valet, så varför ödsla tid och kraft på interpellanter som bekymras över massarbetslöshet och växande klyftor.