I morse hände det igen.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag
tvingades uppleva hur starka särintressen kan använda SVTs nyhetssändningar som
propagandakanal. Nu var en av huvudnyheterna att Svenskt Näringsliv anser att ”lågt räknat 19 000 jobb försvinner”, om
regeringen tar bort ”rabatten” på arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år.
”Det är väldigt många unga som måste vara med och betala priset när
regeringen bestämt sig för att göra så här”, hävdade alltså Carola Lemne,
vd för Svenskt Näringsliv.
Vilka besvärliga frågor ställdes
och vilka motbilder gavs i inslaget? Frågan är alltid berättigad, den här
gången alldeles särskilt berättigad, eftersom det finns de som anser att
Svenskt Näringsliv har i grunden fel och som lutar den uppfattningen mot
forskning om ämnet. Lemkes propaganda, fullt begriplig för att komma från
Svenskt Näringsliv, förtjänar självklart att kritiskt granskas.
”Men regeringen har ju bestämt sig för att göra så här”, invände
alltså reportern Kerstin Holm. Och lade
därmed upp en ny boll till Lemke, som klippte till igen.
”Svenskt Näringsliv vädjar nu till
regeringen att tänka om”, kommenterade Kerstin Holm.
Varefter Lemne fick utveckla en
modell, som innebär att Svenskt Näringsliv istället vill satsa på att behålla, egentligen bygga ut, arbetsgivareavgiftsrabatten,
men utforma den så att den gäller alla ”enkla jobb med låg lön”, ju lägre lön,
desto större rabatt.
En idé helt i linje med det bakåtsträveri som den borgerliga regeringen
ägnade sig åt i åtta år.
Hur som helst, efter denna
presentation av en arbetsgivaridé var nyhetsinslaget slut. Ingen besvärande kritisk
granskning här inte. Kanske hade den klippts bort?
Men vad är det då för motbilder som borde och kunde hållits fram? Vad
säger så kallad beprövad vetenskap om den sänkta arbetsgivaravgiftens
jobbskapande effekt?
Jodå, det finns lätt tillgängliga
forskningsbaserade ståndpunkter, som visar att den påstådda effekten är mycket
svag eller lika med noll. Det är bara att googla.
I Svenska Dagbladet den 20 december 2013 kunde man exempelvis läsa att
”regeringens sänkning av avgifterna för unga anställda har kostat staten flera
tiotals miljarder. Men det har inte givit så många nya jobb”.
”I det stora hela är det inte så
förvånande. Tidigare forskning visar på små eller inga effekter av sådana här
sänkningar av arbetsgivaravgifterna”, berättade Johan Egebark, doktorand i nationalekonomi vid Stockholms universitet och Institutet
för näringslivsforskning.
Fakta hade den här gången hämtats från en rapport
som nämnde forskare tillsammans med Niklas
Kaunitz, doktorand i nationalekonomi vid Institutet för social forskning, tagit fram på uppdrag av Institutet för arbetsmarknadspolitisk och
utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).
SCB:s arbetskraftundersökningar (AKU)
ger också belägg för de svaga jobbskapande effekterna och i Finanspolitiska rådets rapport 2011 ser
man sänkta arbetsgivaravgifter till ungdomar som en i största allmänhet
ineffektiv åtgärd.
Då inträder det
märkliga fenomenet att slutsatsen blir att en sänkning av arbetsgivaravgiften
inte gav några nya jobb att tala om, men en motsvarande återställare kommer att
ta bort en massa jobb, om man ska tro Svenskt Näringsliv.
Särskilt sannolikt är det nu inte att
de har rätt, vilket i all korthet beror på att det inte funkar så - mer än på
den lilla marginalen, om ens där - att ett företag/en arbetsgivare anställer
eller behåller en anställd därför att en skatt sänks marginellt. Det som avgör
är vilken efterfrågan som riktas mot företagets produkter och hur många
anställda som behövs för att möta efterfrågan. Prismekanismen finns för övrigt
att tillgå. Och framför allt, skatter används ju för att betala löner och
offentlig upphandling, som blir till efterfrågan riktad mot företagen. Jag går dock inte djupare in i det resonemanget här och nu.
Jag ville bara i all
enkelhet slå ett slag för att SVT och Public service måste sköta sitt
journalistiska uppdrag bättre. Hellre grävande, eller i varje fall granskande,
än blundande journalistik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar