Det förklaras av att man har lite olika utsiktspunkter och faktiskt olika mandat.
Bakgrunden var att Anders Borg hade gett sig på den socialdemokratiske EU-parlamentarikern Göran Färm för att han avvikit från den svenska och socialdemokratiska linjen vad gäller EU:s långtidsbudget.
”Vi kan inte ha socialdemokrater som i riksdagen säger att de är restriktiva och sedan sitter och röstar för en ökad budget i EU-parlamentet”, sa Borg. ”Vi har en svensk linje och den är restriktiv. Det tycker jag även bör gälla för Socialdemokrater”.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog till orda i samma mästrande anda.
”Jag tycker det är viktigt att partierna håller ihop sina budskap att man har samma politik i Europa och de gemensamma institutionerna som företrädare hemma i Sverige”, sa han.
Det var då det. Häromdan
nåddes vi av nyheten att den moderata partigruppen ligger trea på listan över
de partigrupper i parlamentet som avviker mest från sin regerings politik.
Och nu blev det annat ljud i skällan. Moderaten Gunnar Hökmark, som alltså tillhör de mest frekventa avvikarna, förklarar nu att kritiken mot socialdemokraternas inställning till EU-budgeten snarare handlade om att ifrågasätta deras politik än om att EU-parlamentarikerna måste följa sina hemmapartier.
”Ingen svensk parlamentariker är utsänd av regeringen, utan vi är valda av våra väljare”, försäkrar Hökmark.
Och Fredrik Reinfeldt är plötsligt också botfärdig när han i EU-nämnden skall försöka reda ut hur han egentligen ser på saken. Skälet till att frågan kom upp där var att moderaterna röstat mot regeringens linje för utsläppshandel.
”Jag har inte för mitt parti eller något annat i denna EU-nämnd föreställt mig att vi totalstyr våra Europaparlamentariker. I grunden får naturligtvis de Europaparlamentariker som företräder moderaterna presentera sin syn”, sa Reinfeldt.
Nu väntar jag bara på
Anders Borgs helomvändning också.
Moderaterna har uppenbarligen en
politisk moral för sina egna och en för andra.
Förvånad, någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar