Det värsta med Sverigedemokraterna

Det värsta med Sverigedemokraterna är inte att de har ett gäng, som gillar att slåss och vifta med järnrör, eller att partiet har nazistiska anor, som man med varierande framgång försöker vifta bort eller fjärma sig från. Det värsta är heller inte deras syn på flyktingpolitiken. Det allra värsta är att Sverigedemokraterna alltmer uttalat är ett högerparti när det gäller välfärdspolitik och arbetsmarknadspolitik. De blockerar angelägna reformer och stödjer nedrustning av välfärden, de motarbetar ordning och reda på arbetsmarknaden, rimliga upphandlingsregler och krav på kollektivavtal. Det är genom att slå vakt om orättvisorna som de långsiktigt banar väg för sina extrema åsikter på andra områden. Det är här de sår vad de senare vill skörda.

På valnatten 2014 var det politiska etablissemanget i chock. Sverigedemokraternas framgångar var oväntat stora. Själv hade jag ett flertal gånger sagt till mina riksdagskollegor att jag befarade att SD skulle bli Sveriges tredje största parti i valet. Därför att de etablerade partierna alldeles självmant lämnat över i det närmaste all kritisk diskussion om flyktingpolitiken till Sverigedemokraterna, men framför allt därför att klyftorna i Sverige hade vuxit under lång tid. Välfärden hade tillåtits krackelera och tilliten till de etablerade partierna hade undergrävts.

Allt fler gamla och nya svenskar upplevde att samhället, staten och kommunerna inte levde upp till löftena till medborgarna, löften om trygga jobb med rimliga löner, väl fungerande sjukvård, trygghet på ålderdomen och bra och rättvisa pensioner.

Allt fler hamnade i utanförskap, och då menar jag riktigt utanförskap, inte det borgerligt definierade utanförskapet, där människor som har en hygglig sjukersättning eller a-kassa räknas som utanför, när sådana system i själva verket hjälper till att hålla människor innanför.

Alltfler tvingades konkurrera om för få jobb, lågavlönade förstås, på en i flera branscher alltmer kaotisk arbetsmarknad. Alltfler hade tappat tron på politiken och de beprövade partierna. Allt fler av dem röstade på Sverigedemokraterna.

På valnatten 2014 var inte bara de etablerade partierna i chock. Jag minns en företrädare för Feministiskt initiativ som intervjuades i TV på väg hem från valvakan. ”Det viktigaste nu är kampen mot rasismen”, sa hon uppgivet och uppriven. Hennes slutsats var typisk för många andra inom vänstern. Min svensklärare för länge sen skulle ha sagt att det där är ”missuppfattning av ämnet”.

Det viktigaste då, på valnatten, och nu är inte kampen mot rasismen. Visst finns det rasism, och den ska bekämpas när den sticker upp sitt fula tryne. Men de flesta som röstat på Sverigedemokraterna är inte rasister. Några är det, men de allra flesta är ”bara” desillusionerade och utanför, de har tappat tron på politikerna, de har drabbats av växande klyftor, arbetslöshet och välfärdens uttunning.

Det viktigaste är inte kampen mot rasismen utan att stoppa klyvningen av samhället, att minska klyftorna, sätta människor i jobb med rimliga löner och villkor, att leva upp till välfärdslöftet. Klarar man det behöver man inte bekymra sig så mycket om järnrör och växande rasism. Då stoppar man tillflödet av sympatisörer och väljare. Klarar man det inte, kan man däremot snart stå där och försöka stämma i ån. Och då kan rasisterna både bli fler och riktigt många.

Igår kom SCBs stora mätning av valsympatierna. Det hördes ett och annat glatt utrop från vänster. De rödgröna ökar ju sitt försprång till ”Alliansen”. Men det finns ett stort krux. Sverigedemokraterna är ett tydligt högerparti, som blockerar socialdemokratisk politik och stödjer de andra högerpartierna när det gäller välfärdspolitik och arbetsmarknadspolitik. De är därmed en garant för fortsatt växande ojämlikhet och klyvning av Sverige. De står bakom en politik som fortsatt undergräver förtroendet för politiken och politikerna och som långsiktigt gynnar deras egen väljarrekrytering.

Det viktigaste nu är att söka stöd för en radikal, jämlikhetsinriktad socialdemokratisk politik. Alternativen måste bli tydliga. Bara så kan välfärden räddas och det högerextrema Sverigedemokraterna stoppas.