torsdag 12 november 2015

Dansk arrogans


Jag brukar, lite skämtsamt säga att danskt öl och danskt gemyt tillhör tillvarons mera överskattade företeelser. Visst finns det gemytliga danskar, men jag har dessvärre ofta också mött ogästvänliga och arroganta attityder på andra sidan Öresund.
Den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen (Venstre) ger mig i en artikel i Aftonbladet (ursprungligen i Politiken) vatten på min kvarn, när han kommenterar det svenska beslutet att införa tillfälliga gränskontroller.  

”Sanningen är att om man företar massiva gränskontroller, så riskerar man att få fler och inte färre asylsökande”, säger han och lägger till … "Sverige stänger ju inte sina gränser. Jag ska inte göra reklam för att man kan söka asyl i Sverige, men det kan man.”
Jag tolkar, fel eller inte, in något slags märklig skadeglädje i Rasmussens kommentarer. Och visst är han cynisk och arrogant mot Sverige och framför allt mot dem som flyr för sina liv.

Det är ju möjligt att han har rätt. Och avsikten med Sveriges beslut är först och främst att bringa rimlig ordning och reda i en flyktingsituation som är synnerligen politiskt och socialt farlig. Till bakgrundsbilden hör att enligt polis och andra myndigheter kanske mer än hälften av dem som kommer till Sverige inte söker asyl här. En del för att de vill vidare till Norge och Finland, många säkert därför att de misstänker att de inte kommer att få asyl. Istället försvinner de in i skuggorna.

Det är förstås inte alls säkert att de åtgärder som hittills vidtagits räcker till för att skapa ordning. Det kan till och med bli så, vilket inte alls är osannolikt, att Sverige så småningom, mer eller mindre, för en kortare eller längre tid, tvingas stänga sina gränser. Därför att andra länders ovilja, bland annat Danmarks, att hjälpa till med att ta hand om de väldiga flyktingströmmarna skapar ett orimligt tryck mot Sverige. Och därför att vi misslyckas med att upprätta en solidarisk europeisk flyktingpolitik.

I så fall, tror jag att Schengensamarbetet definitivt bryter ihop och på längre sikt att hela EU-samarbetet ligger i vågskålen.
Det är ett fullt möjligt scenario och det borde egentligen räcka för att få Lars Løkke Rasmussen att överge sin arroganta attityd.