Restaurangmomsfiaskot

Härommorgonen (7 januari) levererades en uppseendeväckande nyhet. Den sänkta restaurangmomsen hade skapat 5 000 nya jobb. Nyheten var förstås glädjande för hela alliansregeringen och framför allt för det hårt pressade centerpartiet, som hittade på reformen ifråga. Men var den trovärdig?

Siffrorna som nyheten baserade sig på hade tagits fram av SCB (Statistiska Centralbyrån) på uppdrag av Visita, en branschorganisation inom svensk besöksnäring. Visita hade dock själv dragit slutsatserna. Slutsatser som okritiskt upprepades av olika nyhetsmedier.

Varför är nu denna nyhet uppseendeväckande?

Jo, därför att andra mera oberoende försök till utvärdering av reformen har kommit till helt andra slutsatser. Den som gäller sysselsättningseffekten kan sammanfattas så, att om reformen överhuvudtaget gett har gett nya jobb så är det väldigt få och till väldiga kostnader.
 

Regeringen hade minst sagt stora förväntningar på vad momssänkningen skulle kunna åstadkomma.

Den skulle leda till ett ökat arbetskraftsutbud. Man tänkte sig att vi genom att vi får mer tid över, eftersom vi äter på restaurang i stället för att laga mat hemma, skulle bjuda ut vårt arbete lite mer.

Framför allt skulle åtgärden leda till både fler jobb och sänkta priser i restaurangbranschen. Regeringen trodde att denna den enskilt mest kostsamma åtgärden i 2011 års budget skulle ge 6 000 nya jobb.

 

I själva verket finns det ingenting som tyder på att regeringens önskningar blivit uppfyllda. Finanspolitiska rådet menar i sin rapport (2012) att åtgärden är att betrakta som branschstöd, inte sysselsättningspolitik, och skjuter regeringens argumentation och beräkningar sönder och samman.

Finanspolitiska rådets rapport lutar åt att man bör utgå från vad som hänt i Finland, som har erfarenhet på området, och landar då i att momssänkningen möjligen skulle kunna ge 1 100 nya jobb. Det innebär - ”reformen” kostar 5,4 miljarder per år - att varje nytt jobb i restaurangbranschen skulle kosta runt 5 miljoner kronor.

Men sänkta restaurangpriser då? 

Regeringen räknade i ännu en glädjekalkyl med att momssänkningen skulle få fullt genomslag på priset och att restaurangpriserna därför skulle sjunka med 10,4 procent. Senare reviderade Anders Borg kalkylen och trodde att det kunde stanna på 4 procent. Fortfarande har generella prissänkningar inte bekräftats av några oberoende källor.

Regeringen hoppades också att de administrativa kostnaderna för företag och myndigheter skulle minska som en följd av att man jämställde momssatserna på livsmedel och restaurangbesök.

Och Finanspolitiska rådet konstaterar, att även om regeringens beräkningar skulle vara rätt – det handlar om 200 miljoner i besparingar om året – ”torde det vara ett dyrt sätt att minska företagens och Skatteverkets kostnader”.

Rådet pekar också på en rad studier som visar att arbetsutbudet inte ökar eller att det ökar alltför blygsamt för att det skulle motivera en sänkning av momsen på restaurangbesök.

Till detta kommer andra effekter som komplicerar bilden. Om väldigt många fler, på grund av eventuellt sänkta priser, skulle välja att gå på restaurang, så innebär det att de lagar mindre mat själva, vilket leder till ett efterfrågebortfall i detaljhandeln och att jobb försvinner där. I varje fall om de inte väljer att äta ett extra mål mat om dagen.

Det är svårt att äta sig ur en kris.

 

Tillbaka till själva utgångspunkten för min artikel, nämligen den uppseendeväckande nyheten att reformen verkligen har gett 5 000 nya jobb.
I Dagens Arena kunde man dagen efter att nyheten kablats ut läsa mer om verkligheten bakom siffrorna.

Nyheten grundade sig alltså på ett pressmeddelande från branschorganisationen Visita. Visita hade låtit SCB ta fram siffrorna med en ”ny metod”, för att sedan själv tolka dem så att restaurangmomssänkningen under 2012 års tre första kvartal skapat nära 6000 nya jobb i branschen. Trots att annan statistik från SCB tvärtom visade att hotell- och restaurangjobben hade minskat med 6,4 procent under samma period.

Visita erkänner dock, enligt Dagens Arena, att om man använder samma ”nya metod” på tidigare år, så var ökningen av antalet anställda ungefär lika stor mellan 2010 och 2011, det vill säga innan momssänkningen.

Till detta kan läggas att många andra faktorer förutom momssänkningen påverkar restaurangbranschens tillväxt. Exempelvis växande befolkningsunderlag, ett ökat antal utskänkningstillstånd, mer pengar i plånboken och att alltfler jobb i branschen subventioneras av arbetsförmedlingen.

 

Det finns, menar jag, en tilltagande tendens inom media att okritiskt återge undersökningar och slutsatser som beställts av olika särintressen.
Det kanske beror på att de redaktionella resurserna blivit alltmer ansträngda både i dagspressen och i etermedia. Men det duger inte.
 
Vad gäller sänkningen av restaurangmomsen pekar fortsatt det allra mesta på att den är ett formidabelt fiasko.
För de 5,4 miljarder som ”reformen” beräknas kosta varje år, skulle vi kunna få i runda tal 10 000 välfärdsarbetare i bland annat sjukvården och skolan.

Tidigare (11 jan 2013) publicerad i Skånska Dagbladet